Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^219
nu skulle fm Aglaé väl tacka Gud på sina knän, om
hon i stället för sin förnäme gemål gift sig med en
tarflig, borgerlig man.
I hofkretsarna var man på det yttersta förtörnad
öfver, att vicomten på detta sätt afslutade sin gästroll
i hufvudstaden. Man hade just aldrig trott honom
riktigt och ansett honom vara temligen äfventyrhg,
men hans hertigliga tants rekommendation tvingade
på sätt och vis societeten att upptaga honom.
Såsom ett mycket betecknande faktum berättade
man, att vicomten för länge sedan förstört sin egen
förmögenhet och i Paris hade ansetts för en beryktad
spelare. Efter svärsonens lefnadssätt hade
kommerserådet aldrig frågat, för såväl honom som Aglae hade
det varit tillräckligt att ta reda på det säk7’a faktum,
att Saint Loirain härstammade från en mycket
förnäm, gammal familj. Detta var visserligen sanning
— men nästan hvarje träd har någon maskstungen
frukt, och äfven Saint Lorrains stamträd hade att
uppvisa en sådan i dess sista ättling, Louis. Han var
en lättsinnig menniska, som blifvit fullkomligt
förderf-vad i parisersocieteten och blifvit en lyckosökare, som,
i förlitande på den »tyska Mickels» lättrogenhet, i
Tyskland sökt en millionärska, som skulle vara fåfäng
och dåraktig nog att anförtro hela sin egendom åt en
äfventyrare med greflig krona.
Den gamle Lehnberg hade ändå inte varit så
inskränkt och enfaldig, som man trott honom vara.
Han genomskådade gunstig herrn, såg katastrofen
närma sig och tog i rätt tid sin Mats ur skolan.
Men Aglaé? Hvad skall det bli af henne?
Man ryckte hkgiltigt på axlarna. Som man
kokar, så får man äta. Nu kan hon få se och lära sig,
hur sådana stackars me.nniskor äro till mods, på hvilka
hon förr såg ned med stolt förakt.
Vicomten hade helt enkelt rest sin väg, så snart
han öfvertygat sig om, att svärfadern flytt, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
