Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^226
Gud vare lof, hon var frisk till kropp och själ. Hon
behöfde inte intressera sig för saker och ting, som
inte alls angingo henne.
Nu på en gång föll det som fjäll från hennes
ögon. Denna nya stjärna på vetenskapens himmel
var hennes Hans, hennes gamla, kära vän Hans.
Och hon hade först nyss genom en slump fått reda
på det — först nyss. Hur hade det väl kunnat vara
möjhgt, att han aldrig skrifvit om det. Skrifvit? Den
unga qvinnan spratt till plötsligt och lade handen
öf-ver ögonen. Hur kunde hon väl vänta detta efter den
skändliga behandling, som hon låtit honom vederfaras.
Hon kunde ännu se honom i kyrkan, der han stod
långt borta bland mängden, med den klara blicken
riktad på henne — full af förakt, nästan förtörnad öfver
denna stolta brud, som der spelade komedi. Hon ville
inte se honom bland gästerna den dagen, ty han skulle
ju vanhedrat bröllopståget genom sin enkla, torftiga
drägt och sitt simpla namn, hon förnekade honom,
emedan hon blygdes för honom.
Och skulle han väl ännu kunna tänka på henne?
Den tiden då han verkligen varit hennes vän Hans,
den var förbi för länge, länge sedan. Af vännen hade
blifvit en fiende, som hatade den högmodiga fru
vi-comtessan för hennes trolöshets skull, som redan då
uppträdt emot henne med fattigdomens stolthet, som
ej ville böja sig för hennes millioner. Så stolt och
fiendtlig som Hans Burkhardt hade aldrig förr någon
man visat sig emot henne, ty vid den tiden var
hennes guldfylda hand ännu fri, och hvilken annan man i
Hans Burkhardts ställning skulle väl tillbakavisat den,
om den bjudits honom.
Men han kastade stolt tillbaka hufvudet och
söndertrampade den guldskimrande ormen, hvilken som
fresterska strålade emot honom ur tusengyllen.
Aglaé känner sig hatfull mot Gud och hela
verl-den. Förr hade hon ännu ofta tänkt på Hans med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
