- Project Runeberg -  Komedi! /
230

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^230

FEMTONDE KAPITLET.

Som ett skri ljöd hans namn från hennes läppar:
»Hans! Hans Burkhardt!»

Hans ansigte var dystert, nu klarnade det
plötsligt af ett strålande leende. Han kom hastigt
närmare och utsträckte nästan häftigt handen mot henne.
»Ni är förvånad och öfverraskad att se mig, fru
vi-comtessa», ropar han, »Gud vare lof, så har jag ändå
haft rätt i min förmodan, att man inté alls brytt sig
om att anmäla mig hos er, för att ni vägrar att ta
emot hvarje besök. Och ni har således inte skickat bort
mig som en främling, och jag har gjort rätt i att
intränga här, der min närvaro för tillfället är nödvändig.»

Hon hade sansat sig, kall och stolt mönstrade
hon honom från topp till tå och grep med darrande
händer hårdt tag i den framför henne stående stolens
ryggstöd, utan att låtsas se hans utsträckta hand.

»Ni misstar er!» svarade hon med en nästan
fiendtlig bhck, »ni har blifvit anmäld, som hvarje
annan, som kommer hit i afsigt att personligen
öfver-tyga sig om, att den stolta vicomtessan af Saint
Lorrain verkligen är krossad. Der ligger ert kort, herr
Burkhardt. Jag blef visserligen högeligen öfverraskad
vid er anblick, emedan jag inte ansåg det vara
möjligt, att en herre och kavaljer med våld spränger
dörrarna till en darns rum, när han ej frivilligt insläppes.»

»Aglaé!» Det låg bestörtning, men äfven vrede
i detta utrop. Han betraktade henne ett ögonbhck,
som om han inte förstode henne, sedan visade sig ett
djupt veck mellan hans ögonbryn, och liksom
tvingande sig til att bevara sitt lugn, svarade han kallt:
»Ehuru fru ^icomtessan så stolt tillbakavisar en
mångårig väns och lekkamrats besök, så måste jag ändå
ovil-korligen anhålla om att få tala med er i affärer. Herr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free