- Project Runeberg -  Komedi! /
240

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^240

ansigtet, hvilken bedragit hela verlden. Man måste
spela komedi i verlden för att nå sitt mål — det har
jag redan sagt er då, och jag upprepar det äfven i
dag af fullaste öfvertygelse. Och jag vill allt
framgent rätta mig derefter och fortsätta att spela komedi,
icke blott på det dagliga lifvets tilja, utan ock på de
tiljor, som betyda verlden. Hvarför gör ni er
bekymmer för min skull? Jag är ju en god
skådespelerska. Jag har ju genom mitt spel förvärfvat mig
titeln af vicomtessa Saint Lorrain, hvarför skulle
jag inte då också kunna förtjena mitt dagliga bröd?
Och om jag är vuxen denna kamp? En svag björk
är böjligare än en stark ek, den sistnämda brytes
lättare än den förra. Och nu haf tack, kära Hans, för
alla kärleksfulla ord ni sagt mig i denna sorgliga stund.
Tacka äfven era redbara föräldrar från mig. Men
öf-verlemna mi^ lugnt åt mitt öde—jag har fått
fjärilsvingar, som lättare än ni tror föra en bort öfver detta
lifvets sorger.»

Hans andades tungt. Ȁr detta mitt afsked,
Aglae?»

Hon nickade och log. »Kanske vi återse
hvar-andra, kanske icke. Jag skall aldrig bringa er i den
förlägenheten att behöfva förneka mig.»

Ett småleende flög öfver hans sköna, allvarliga
ansigte. »Jag inser, att ni först bör lära af
erfarenheten, innan ni hittar vägen hem. Aglaé — glöm inte,
att ni i mig eger en vän," och om ni behöfver hjälp,
så kalla mig, när och hvar det än må vara. Förneka
er, skall jag aldrig, Aglae — om ej. . . .»

Han stannade och bet sig på läpparna, hans
ansigte blef mörkrödt — han ville hastigt vända sig ifrån
henne. Hon höll fast hans hand. Ångestfullt såg hon
upp på honom. »Fortsätt, Hans — vid allt som är
eder hehgt — när skulle ni blygas för mig? Om jag
inte har framgång och blir uthvisslad? Om jag dukar
under för armod och elände?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free