- Project Runeberg -  Komedi! /
241

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^241

Han skakade nästan häftigt på hufvudet, bans
öga lågade.

Han stod framför henne som den förkroppsligade,
ädla manligheten. »Nej, Aglaé, icke då. Tvärtom,
er fattigdom, er nöd skulle vara mig kära såsom
martyrens oskuldsfulla högtidsdrägt. Men motsatsen —
yppighetens prunkande klädnad — den, Aglaé, den
skulle jag förneka inför Gud och hela verlden, och en
qvinna, som betalar triumfer och lagrar med sin
heder — hon skulle för mig vara glömd och förlorad —
intill döden.»

Hon stod framför honom blek och allvarlig, men
med högburet hufvud. Stum räckte hon honom sin
hand. Hennes läppar darrade, det låg något
högtidligt, kyskt i hennes blick, som han aldrig sett der förr.

Krampaktigt tryckte han de smala fingrarna i sin
hand, i hans ord frambröt hela den lidelsefulla
ångesten af en kärlek, som aldrig slocknat, plötsligt
upplågar igen och darrar för sitt käraste. »Aglae»,
utropade han besvärjande, blott ett — ett lofva mig, vid
din moders minne, förblif god och hederlig. Snafva
ej på den hala vägen! Hungra och frys, men bevara
din dygd.))

Hennes hand var iskall. Hon såg honom fast
i ögat, och hennes röst klingade som ett löfte. 5>Ja,
Hans, jag vill förblifva god och hederlig.»

»Gud välsigne dig!» och han ryckte sig lös och
skyndade bort.

Men Aglae strök långsamt med handen öfver
pannan, hon tyckte sig hafva drömt. Mekaniskt knäpte hon
händerna. Huru länge sedan var det ej, att
mennisko-läppar välsignat henne — att hon sjelf hade bedit!

Ja, det är hårdt och tungt att vara fattig, men
att hli fattig är tusen gånger svårare. En fot, som
aldrig varit van att vandra på stenar och törnen,
plågas vid hvarje steg, och en hand, som ej lärt att ar-

Komedi! 16

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free