Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^244
och tycktes betrakta det som en stor nåd, att hon
ens gjorde sig mödan att anmäla henne.
Efter temhgen lång tid kom hon igen och
medförde det spotska svaret, att hennes matmor höll på
att äta frukost, och ej kunde låta störa sig, emedan hon
hade gäster. Om fru af Saint Lorrain hade en
begäran att framställa, så kunde hon ju skriftligen vända
sig till hennes nådig fru.
Blodet rusade Aglaé åt kinderna och beröfvade
henne nästan medvetandet. Hon gjorde en kort
böjning med hufvudet och gick.
Hos en annan konstnärinna gick det henne inte
bättre. Hon mötte henne visserligen på gatan, men
fröken Dornée tycktes först inte alls känna igen henne
och ursäktade sig sedan helt elakt derrned, att hon
inte sett fru vicomtessan på så länge — då
kommerserådet blifvit adlad, hade hon varit på visit hos dem
för att gratulera, men hade sedan aldrig mera hört
något af herrskapet. Den unga grefvinnan hade velat
sjunka i jorden af förlägenhet och kunde sjelf inte
begripa, att hon kunde få mod att tala om sina
framtidsplaner med denna dam. 5)Hvad? Ni vill till
teatern? Sjunger ni då? Åh — ja, jag påminner mig
nu — en liten späd röst! Mon Dieu^ med den vill
ni riskera ett operaparti? Det är otänkbart, min
nådiga, jag afråder er fullständigt. Hvarför blir ni inte
skådespelerska? Der har ni ju betydhgt större
ut-sigter. Ni tror, att jag skulle kunna göra något för
er? Åh, käraste, en sådan naivitet! Jag är
fullkomligt maktlös gentemot regissörn och intendenten.
Det gör mig ondt att inte alls kunna vara er
behjälp-lig vid denna karriére.»
Och så gick det undan för undan. Hos de flesta
damerna blef hon inte alls mottagen, den ena hade
migrän, den andra ropade med hög röst från andra
rummet: »Säg, att jag har åkt ut!» Och på de stäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
