Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^246
hon icke räkna, hon måste framåt af egen kraft, framåt
till det aflägsna målet.
På ett konservatorium kan hon bäst och mest
obemärkt göra sina studier, och hon skall i den
främmande staden vara lika okänd som alla de tusen
mörka, enkla qvinnogestalter, som fattiga och
öfver-gifna vandra der för att förtjena sitt daghga bröd.
Det högadliga namnet, som fordom utgjort hennes
högsta mål och stoltaste längtan, kastar hon nu ifrån
sig som en tung, prunkande drägt, som hindrar henne
vid arbetet och är i vägen för hand och fot.
»Aglaé Lormm» står det på det hvita papperet,
som är uppsatt tre trappor högt på dörren hos
rådmanskan Barnexius. Under denna gamla dams beskydd,
som uthyrde möblerade rum till elever vid
konserva-toriet, lefde vicomtessan af Saint Lorrain tyst och
tillbakadragen, i feberaktig ifver studerande både bittida
och sent. Och ingen kände henne, och ingen anade,
att denna lilla obetydliga gnista under askan en gång
varit en klart strålande stjärna på milliondyrkarnas
himmel.
SEXTONDE KAPITLET.
Det var ett studerande och lärande utan hvila
och ro. Man hade visserligen sagt henne, att hennes
röst inte vore mycket betydande, men den kunde väl
ändå utbildas till något ganska användbart. Detta
var halmstrået, vid hvilket Aglaé klängde sig fast.
Rådmanskan Barnexius hade i början lagt sig
mycket vinn om sin unga hyresgäst och gjort mer än
ett försök att vinna Aglaes förtroende och tillgifvenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
