Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^248
hon ens insåg, att det inte längre gick an att
dagligen blanda Ijufligt doftande essenser i tvättvattnet,
att använda parfymer, puder, crémer, eleganta nålar
och hårtinkturer, så hade dessa små vanor, som fordom
varit helt naturliga, gjort en stor lucka i hennes lilla
förmögenhet. Hon måste också betala dryga lärpengar,
innan hon kom att tänka på, att hon måste laga upp
sina klädningar, som började att bli slitna. Fordom
utsorterades allt, som blott på minsta sätt genom
begagnandet förlorat i utseende och ersattes genom nya
dyrbarheter. Och då de ytterst fma, spetsprydda, till
största delen af siden bestående underkläderna
började gå sönder, menade vicomtessan, att hon
genast måste köpa nya, och att en dam omöjligt kunde
bära andra underkläder än de finaste och bästa. Då
kom hon för första gången i pinsam förlägenhet, ty
priset på linnena ensamt gick till lika mycket som
hennes inkomster för ett helt fjärdedels år.
Så tung och bekymmersam hade hon ändå inte
förestält sig fattigdomen, och inte heller hade hon trott,
att beräkningen och indelningen skulle vara så svåra.
Hur mycket hade hon inte glömt att upptaga i sin
veckoberäkning, hvilket nu gjorde förfärliga, oväntade
luckor i hennes kassa. Hon öfverfölls af en känsla
af oro och ångest, och det kostade henne mången
bitter tår att ständigt ånyo behöfva afstå från gamla
tycken och vanor. Det var en alltför fruktansvärd,
häftig omhvälfning och en lycka för Aglaé, att hennes
nästan barnsliga naivitet bevarade henne från att förstå
sitt elände och sitt tröstlösa läge till hela dess vidd.
Hur underligt föreföll henne inte rådmanskans
enkla middagsmat. Urkokt oxkött bjöd man henne
äta! Att behöfva nöja sig blott med en enda, oftast
förfärhgt bastant och bondaktig rätt. I början hade
hon ofta underlåtit att äta vid bordet och hade sedan
gått till en restauration för att välja, hvad hon tyckte om.
Men snart insåg hon, att det var omöjligt att utom sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
