- Project Runeberg -  Komedi! /
274

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^274

3)Det kommer nog», trösta henne Lissmanns.

I andra akten har Fides blott en Hten aria. Den
lämpar sig inte riktigt för henne — hennes spel är
onaturligt stelt, och då hon vill omfamna den
jättestora sonen ljuder ett hårdt skratt i salongen. Aglae
spritter till och stirrar som förlamad ut i parkett.
Verkligen! Han — den gråhårige, sitter der med
armarna i kors och skrattar full af djäfvulsk ironi och
säger mycket högt till sin granne: »Gräsligt, en ren
karikatyr!))

Den olyckliga debutanten ryser intill hjärtat, hon
stapplar in mellan kulisserna och sjunker alldeles
förkrossad ned på en sten. »Förloradt ja, allt är
för-loradt!»

Lissmanns ha blifvit inkallade i garderoben.
Aglae är ensam med sin förtviflan.

Och nu igen! Nu skall hon återigen beträda
scenens törnestig. Hon står och trycker rysande händerna
mot bröstet, hennes blick flyger hit och dit som på
en vansinnig.

»Ni måste ut!» hviska borgarna till henne, då
Aglaenästan sanslös sitter qvar på sin sten. Hon
reser sig svigtande. Tiggararian! Såsom en
fasansfull, vansinnig ironi öfver sig sjelf står den forna
millionärskan der framför publiken för att sjunga om sin
egen nöd. »Gifven — o, gifven!» Det klingar som
ett gällt skri från hennes läppar, hon står svigtande,
hennes stämma snyftar och rosslar under förtviflans
tårar, som hota att qväfva henne. Publiken blir
orolig — röster höjas — enstaka hysjningar — och
der-nere i parkett ligger den gråhårige tillbakalutad i
fåtöljen, kramar näsduken — och skrattar — skrattar —
såsom hon den gången skrattade i sin loge, när hon
åsåg den stackars debutantens fiasko. Blodröda
dimmor uppstiga för hennes ögon, hon griper med
händerna . .. oartikuleradt framskriker, ja, nästan rosslar
hon: »Jag fryser — hvad gör väl det — det kallare i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free