Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^276
ADERTONDE KAPITLET.
Då Aglae slog upp ögonen igen, låg hon i
garderoben. Gaslågorna vore nedskrufvade. På afstånd
hördes ett dämpadt surr och musik. Vid hennes sida
knäböjde fru Lissman och gned hennes händer och
armar, hennes man tycktes vid dörren ta emot
medicin af teatervaktmästaren, och framför henne —
bekymrad lutad öfver henne — hvem var det?
Den sjuka stirrar med vidöppna ögon på det
sköna, allvarliga ansigtet — sedan går en sakta
darr-ning genom hennes lemmar, en djup, qvalfull suck
höjer bröstet: »Hans!» mumlar hon, »Hans!»
Han gnider hennes panna och tinningar med en
uppfriskande essens. »Gud vare lof och tack,
medvetandet återkommer», säger han djupt dragande efter
andan.
Aglae vill resa sig, men hon sjunker kraftlös
tillbaka i läkarens arm.
»Lugn, min stackars, kära vän! Ansträng er inte»,
uppmanar den unge professorn henne med vek stämma,
»Tag först ett glas portvin — här ... fru Lissmann
håller det till era läppar — och ligg sedan still några
minuter, tills krafterna återkommit.»
Aglae vänder med en hjärtslitande blick hufvudet
åt sidan och vägrar att dricka.
»Aglae — drick!»
»Tårar strömma från hennes ögon. »Ack,
hvar-för», säger hon sakta, »qvarhåll mig inte vid lifvet
med våld, döden är ju en förlossning.»
Hans knäböjer bredvid henne. »Dårskaper!»
säger han energiskt, »ert lif skall nu först begynna. Vill
ni för en enda liten motgångs skull genast tappa
modet? Ni var redan mycket sjuk, då ni uppträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
