Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^281
lene solsken. Han såg inte ut, såsom man föreställer
sig en professor, en lärd — han var inte mera blek,
trött och utarbetad, utan blomstrande frisk, rak som
en grenadier, ljuslockig och blåögd såsom fordom det
leende, ärliga barnaansigtet.
Han gick hastigt fram till henne, lade en bukett
snödroppar i hennes knä och räckte henne handen
med en strålande blick. »Gud vare lof och tack, att
ni äfven i dag sitter uppe i stolen. Jag var rädd,
att de första dagarna utom sängen skulle anstränga
er mycket, men jag ser, att jag haft en allt för dålig
tanke om er goda natur. Nå? Hur står det till?
Känner ni er bättre i dag, än sist vi råkades?»
Hon tryckte nästan krampaktigt hans hand. »Jag
befinner mig så väl, att jag till och med har kunnat
tåla höra allt, hvad ni gjort för mig, Hans, utan att
sjunka till jorden under bördan af en sådan
barmher-tighet.D
Han såg helt förlägen ut. »Hvem har väl
berättat sådana sagor för er? Jag har blott gjort, hvad
som var min pligt och min glädje.»
Hennes läppar darrade. »Hur har ni inte tagit
vård om mig! Hur har ni inte hjälpt mig! — O,
jag––»
Han afbröt henne hastigt och muntert: »Hjälpt?
— jag vet verkligen inte på hvad sätt! Men när ni
först, helt och hållet tillfrisknad, sluppit ut ur fängelset
här, då hoppas jag kunna hjälpa er, så att er
lefnads-farkost blir bättre och lyckligare styrd än hittills.»
Hon såg upp med ett vemodigt leende. »Det är
för närvarande så underbart ljuft och fridfullt, att jag
ryser att tänka på framtiden.»
Han skrattade. »Verkligen? Åh, jag hoppas att
redan nu kunna måla framtiden i ljusa färger för er.
Ni vet, att mången olycka i sig döljer den största
lycka, och att vägen till höjden ofta för genom den
djupaste afgrund.» Hans ansigte blef något allvarli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
