Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’2Öä
blifvit en martyr, vederfaras full rättvisa. Var god
och läs, Aglaé, hvarför stirrar ni på mig så der?»
Hon svarade inte, hon böjde mekaniskt ned
huf-vudet och såg i tidningen. Hon läste och såg inte,
att Hans satt framåtlutad midt emot henne och full
af ängslig spänning iakttog, hvad intryck dessa
artiklar skulle göra på henne. Han betraktade andlös
hennes ansigte, såsom läkaren forskar i en älskad
patients drag för att utröna, om hon tillfrisknat från en
dödlig sjukdom. Men hans bekymrade ansigte
ljusnade allt mer och mer, han andades djupt, med
lät-tadt hjärta. Ingen förändring skönjdes i den läsandes
ansigte. Det var fortfarande blekt, kallt och likgiltigt,
hur smickrande innehållet än var. Att de oftast i
glödande färger hållna artiklarna måste förtjusa ett
fåfängt, behagsjukt och nöjeslystet qvinnohjärta, det
visste Hans mycket väl, och att de skulle
oemotståndligt locka henne att ännu en gång beträda scenen för
att låta betrakta sig af den nyfikna mängden och
hyllas af en hänförd publik, för att kunna spela
martyrens, den intressanta qvinnans och lysande
vicomtes-sans roll — äfven härom hade han varit öfvertygad,
när han lade de ödesdigra papperen i hennes hand.
Han hade vågat ett djärft spel — men han
måste våga det, om han ville ha visshet, att Gud hört
hans lifs varmaste bön. Och sannerligen såg det inte
så ut.
Aglae lade lugnt ihop tidningsurklippen och gaf
honom dem tillbaka. DJag tackar er, Hans, att ni
återigen gifvit mig ett bevis på, till hur mycken
välsignelse ert namn blir för enhvar, som har lyckan att
räknas till era vänner. Jag har i dessa rader läst,
att min röst på grund af sjukdom var hes och
klanglös samt mitt spel onaturligt och öfverdrifvet, men jag
vet, att jag just under de första akterna, till följd af
sinnesrörelsen, sjungit bättre än någonsin, medan jag
var frisk. Min figur, som mai^ säger vara alltför ’späd’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
