- Project Runeberg -  Komedi! /
286

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^286

vill ni då nu draga era händer ifrån mig, utan att
hafva pröfvat, om jag inte kanske ändå är lämplig
att genom min svaga kraft understödja ert stora verk.))

Hans stannade framför henne och strök håret ur
pannan, tungt dragande efter andan. »Svaga kraft!
Det är just der det ligger. Ni har inte en aning om,
hur förfärligt tungt sjuksköterskans kall är, särskildt
i min khnik — hur mycket mer som behöfs än endast
god vilja.»

»Ni tror, att min helsa inte är stark nog för
detta kall?»

»Det är den på intet vis.»

»En akut sjukdom har för ögonblicket gjort mig
så rysligt klen, men om jag inte hade en sådan
jätte-natur, såsom doktor Mandlau mer än en gång
betonat, då skulle jag aldrig kunnat uthärda sista tidens
förfärliga lif.»

»Det är nog möjligt. Men de patienter, som
behandlas i min klinik, hafva nästan alla de vämjeligaste
och mest smittosamma sjukdomar, och jag kommer
aldrig, aldrig att gå in på, att ni utsätter er för en
sådan fara och en sådan ansträngande verksamhet.»
En het rodnad uppsteg i hans ansigte, och han vände
sig ännu en gång hastigt bort och gick fram till fönstret.

»Jag är inte rädd för smitta, ty rnitt lif lönar
sig inte att vara rädd om. Och hvad sjukdomarnas
beskaffenhet beträffar, så är jag öfverlygad om, att jag
kan vänja mig äfven vid det allra värsta.»

»Det kommer ni aldrig att göra!» — hans röst
lät nästan härd. »Jag känner er bättre, än ni känner
er sjelf, Aglaé.»

En smärtsam darrning flög öfver hennes ansigte.

»Således ändå! — Således ändå tvifvel på min
vilja och förmåga.»

Han trummade upprörd med fingrarna på
fönsterbrädet. Utan att se på henne gjorde han en häftig
rörelse med hufvudet. »Om ni ovilkorhgen vill höra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free