Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^287
sanningen, Aglaé — ja! Jag kommer med
förskräcklig tydlighet ihåg mången scen från Moosdorf, då ni
redan som barn rysande och med vedervilja vände
er bort från hvarje sjukbädd, äfven om patienten blott
hade den lättaste migrän eller snufva. Jag mins ännu,
hur ni med fasa stötte mig tillbaka, emedan jag
varit närvarande i rummet, när den gamla hushållerskan
stilla och fridfullt afsomnat i läkarens arm. Och jag
kan ännu höra era ord som fullvuxen dam: ’Jag vet
ingenting mera förskräckligt eller osympatiskt, än att
höra talas om sjukdomar eller att komma i beröring
med sjuka personer. Jag vämjes vid dem och håller
igen öronen, när jag får höra klagan och suckar.’
Ni har aldrig kunnat begripa, att jag kunnat egna
mig åt den lidande mensklighetens tjenst.»
Aglae böjde djupt sorgsen ned hufvudet, som om
hon af blygsel och ånger nedtrycktes till jorden. »Det
var då, Hans! — Ack, då var jag ju en helt annan
varelse än nu. Det må Gud i himlen veta! — Ser
ni inte sjelf, att jag är förändrad till kropp och själ,
att jag lärt mig mycket, som då skulle förefalht mig
odrägligt och omöjligt?»
För första gången betraktade han henne åter,
lugnt, öppet och allvarhgt. »Ja, Aglaé, det ser jag.
Ni har lärt att vara fattig och öfvergifven, men inte
alla fattiga och olyckliga menniskor lämpa sig till
sjuksköterskor. Det samaritsinne, som fordras i min
klinik för att kunna vårda dessa de olyckligaste bland
alla sjuklingar^ det har Gud sjelf som en nådegåfva
nedlagt i hjärtat, det är medfödt och har utöfvats från
barndomen. Den som inte från barndomen bär inom
sig barmhertighetens åtrå att hjälpande ställa sig vid
sina medmenniskors plågoläger, den som inte från
ungdomen känt medlidandets och barmhertighetens
heliga låga brinna i hjärtat, den kan aldrig lära sig att
blifva en diakonissa i ordets fulla, sanna betydelse.
En helig Elisabets kärlek och sjeltTörnekelse kan inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
