Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^293
den öfvergifna få debutera; det hade varit han, som
betalat omkostnaderna för allt. Och ändå visste han,
att denna debut endast skulle medföra törnen och
inga rosor, emedan Aglaé, enligt hans åsigt, hvarken
hade röst eller förmåga att ensam genom sin sång
och sin konst vinna verklig framgång. Men hon
måste tömma äfven denna sista, bittraste droppen i
lidandets kalk, om hon ihållande skulle kunna botas
från villfarelsen att anse teaterbanan såsom den enda
lyckobringande. Med känslor, som ej stå till att
be-skrifva, var Hans vittne till katastrofen. Han sjelf led
väl inte mindre än hon, som inför hans ögon måste
dö den qvalfullaste moraliska död, utan att han
räddande kunde skynda till hennes hjälp.
Blek och orörlig, nedtyngd under bördan af sitt
gränslösa elände låg hon framför honom, och ändå
tyckte han sig vilja falla på knä och utropa: ))Haf
tack, barmhertige Gud! Den arma har öfvervunnit
detta svåra, nu skall ditt bittra läkemedel nog bringa
helsa till kropp och själ!»
Hvilka dagar och nätter af sorger och qval! Han
såg henne kämpa med döden, och hans eget hjärta
hotade att brista af ångest och förtviflan. Ännu aldrig
har väl en menniskohand så troget och modigt fört
styret på en lefnadsfarkost, som Hans Burkhardt gjort
det. Gud välsignade hans verk och hörde hans bön.
Aglae var räddad, men hennes själs läkare kunde ännu
inte andas fritt. Reklamen hade nämligen bemäktigat
sig hans skyddslings person och höjde henne på sin
sköld med alla medel, som kunna göra en
teaterhjältinna ryktbar och intressant.
Då lurar ormen ännu en gång mellan törnen och
tistlar och slingrar sig upp på den unga qvinnans
fåfänga och lättsinne. Ännu en gång framträder
frestelsen till henne, och det är Hans, som sjelf för den
till henne, ty för honom är det ej nog, att såret
slutit sig, han vill se det läkt ända till grunden. Aglaé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
