Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^297
tar som ett onyttigt dagdrifveri hvarje verksamhet, som
ej belönas med klingande mynt eller en god skörd.
I början var ju mitt arbete rikt på ära, men
temli-gen fattigt på räntor, ty innan jag fick statsunderstöd,
så hade jag stora utgifter att riskera för att kunna
inrätta och underhålla min egen klinik. Nu har det
visserligen blifvit annorlunda, och jag hoppas med
Guds hjälp, att den tiden inte mera är allt för långt
borta, då min far kommer att öppna sina dörrar för
att full af lycka och glädje hemkalla den bortvisade
sonen.» — Han log hksom förklarad, sedan såg han
plötsligt allvarligare, med en nästan bönfallande blick
på Aglaé: »Ännu en innerlig bön, Aglaé! Gud hjälpe,
att jag inte ändå tidigare, än jag tänker, genom en
sorglig och tvingande nödvändighet kallas tillbaka till
fädernehemmet — jag tänker nämhgen på min mors
sjukdom, som möjligtvis redan nu långsamt förberedes.
Men hon tyckes frukta att genom skriftlig klagan
uppväcka , farhågor hos mig och förtiger hårdnackadt i
sina bref, hur det står till med henne. Jag tänker
nu föra er till Moosdorf, kära Aglae, som mors trogna
skyddsängel, och ber innerligt, att ni noggrant
underrättar mig om, hur det står till med hennes helsa.
Jag har skrifvit upp några frågor åt er, enligt hvilka
ni skall söka utforska henne. Om svaren äro
oroväckande, så skickar jag genast min underläkare, som
i nödfall kommer att framtvinga visshet.»
En ihållande hvisslig förkunnade stationens
närhet, der Hans måste ta afsked. Han steg hastigt upp
och tog sina saker. Sedan räckte han hjärtligt
handen åt Aglaé. »Ni svarar mig inte, kära vän, men
era ögon glänsa så vältahgt, att jag i dem kan läsa,
att ni kommer att vara en trogen bundsförvandt i
min sorg. Jag är obeskrifligt tacksam mot er! —
Om jag inte kunnat föra er till Moosdorf, så skulle
jag som en kär förtrogen skickat dit min präktiga
Amélie, ehuru jag just nu smärtsamt skulle saknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
