Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^302
men då synes redan slottsfronten och två gestalter,
som skynda ned för trappan. Ännu några steg
springer fuxen, och sedan gnissla hjulen på sanden framför
portalen.
I en präktig svart sidenklädning, med en fm hvit
spetsmössa, alldeles som förr, står fru Burkhardt der
för att högtidligt taga emot henne, vid hennes sida
mannens höga, kraftiga gestalt i söndagsrock och hvit
halsduk. Han gör samma tafatta bugning som fordom
och öppnar långsamt vagnsdörren. »Gud vare med er,
kära fru grefvinna! Må himlen välsigna er återkomst
till det gamla hemmet!» Och han tar hennes händer
och trycker dem nästan krampaktigt — hans fylhga
röst darrar af sinnesrörelse. »O, herr Burkhardt, käre,
gode herr Burkhardt!» frampressar Aglae snyftande af
rörelse och låter hjälpa sig ur vagnen samt klänger
sig fast vid hans hårda arbetshänder, som om de voro
hennes enda återstående stöd i hfvet.
»Kära fru grefvinna — ack, min Gud, jag är så
glad och lugn att ändtligen ha er här ute hos oss»,
säger fru Burkhardt, nigande med en viss förlägenhet,
utan att rätt veta, om hon törs våga bjuda henne
handen först, såsom hennes rättframme man gjort.
Då vändes det bleka, i tårar badande ansigtet emot
henne. I våldsam sinnesrörelse shngrar Aglaé armarna
om den gamla fruns hals och trycker sitt hufvud högt
gråtande mot hennes bröst. »Gud välsigne er för er
barmhertighet. Ack, ni vet inte, hvilken stor, stor
väl-gerning ni bevisar mig.» Fru Greta blir i första
ögon-bhcket helt bestört, men sedan flödar hennes hjärta
öfver af medlidande och ömhet. Hon ser inte mera
grefvinnan, utan den stackars hjälplösa, öfvergifna, som
af det djupaste elände föres till henne som dotter. Hon
lutar sig fram full af ömhet och kysser den tärda
kinden. »Jag vill hålla af er mycket, mycket, fru
grefvinna, och hoppas med Guds hjälp, att ni skall komma
att af hjärtat trifvas och känna er lycklig hos oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>