Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^303
Aglae ser upp, hennes läppar darra af djup
smärta. »O, kalla mig inte fru grefvinnax), ber hon
sakta, »låt mig vara Aglae, er Aglaé, som ju kommit
för att tjena och lyda er, och som har afskuddat allt,
som påminner om den forna härligheten. ’Aglae!’
Inte mer och inte mindre! Ni vill ju?»
Hon räckte händerna åt det gamla paret, och
fader Burkhardt andades djupt och nickade hjärtligt åt
henne. ))Så skall det vara», ropade han hurtigt, »den
lilla Aglaé har jag inneslutit i mitt hjärta, inte fru
vicomtessan. Om ni således tillåter, så skall jag göra
det helt kort och godt med tituleringen.»
»Mitt stackars, kära barn», suckade fru Greta
vemodigt, »Gud gifve, att ni inte måtte sakna något
från den gamla tiden hos oss.»
»Visst inte, mor lilla. Vi ska göra det så
tref-ligt för vår kära skyddsling, som vi någonsin förmå,
och dertill fordras framför allt, att rekonvalescenten
kommer under tak samt i lugn och ro. Framåt godt
folk! Tag ner kofferten och bär upp den i fru
gref-vinnans rum. Sedan kan ni lägga er en stund, och
om ni känner er nog bra, så kom ned till oss i
arrendegården och ät qvällsvard.»
»Nej, nej, gubbe lilla. Jag har redan sörjt för
alltsammans, den skickas hit. Fru gre . . . vår kära
Aglae skall vara fullkomligt ogenerad och först få hvila
ut från resan, det har Hans bestämt.»
Aglae rörde sig inte ur fläcken. »Ni bo ännu i
arrendatorshuset? Och jag skall stanna här i slottet?»
»Ja visst, ja visst! I era gamla rum, som äro
alldeles oförändrade. Ni behöfver inte vara rädd,
hushållerskan ligger i närheten, och på nedra botten,
direkt under er, bor inspektören med sin familj. Ni
behöfver bara knacka, om ni vill någonting.»
En darrning flög genom den unga qvinnans
lemmar. »Fins då i arrendatorshuset inte den minsta lilla
plats för mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
