Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^306
De båda gamla höllo för första gången på lång
lid händerna sysslolösa i knäet. Man hade så
mycket att fråga och höra, som intresserade och
sysselsatte dem i hög grad, så att hvarje annan tanke
trängdes tillbaka. Den stackars, lilla Aglaes sorgliga
historia, den forna bortskämda prinsessans lidanden skar
dem i hjärtat, och öfver fru Gretas kinder runno ofta
bittra tårar, när hon med förskräckta ögon stirrade
på den berättandes läppar, som om hon inte kunde
fatta så mycket elände. Men när Aglae berättade, hur
Hans varit hennes räddare i nöden, när hon med
glödande kinder skildrade, hvad allt han gjort för henne,
då knäpte den gamla frun sina händer med ett sällt
leende och mumlade: ))Ja, min präktiga Hans, han
kom just i rätt tid!»
Men fader Burkhardt sade sakta brummande:
»Dårskaper, Aglae, det der är ingenting alls att prisa
och berömma. Pojken har helt enkelt gjort sin pligt.
Sitt goda, trogna hjärta har han ärft af min gumma,
och af mig har han, med Guds hjälp, den redliga
viljan att alltid handla efter sitt samvete! — Och . . .
ja, det der tjurhufvudefc har han också af mig — det
hade jag så när glömt, hate sant, mor lilla? Det
har du haft mycket besvär med hos oss båda karlar!»
Hon tog ömt hans hand: »Ja, ja, far, tala genast
om för Aglae, hur svårt hon kommer att ha det med
dig», sade hon skämtande. »Isynnerhet då hon
berömmer din son, då stryker hon öfver brumbjörnen
mot luggen.»
Den gamle myste och nickade ät den unga frun:
»Jag måste bara hålla jämvigten, Greta, jag är rädd,
att om din kelgris nu höjes till skyarna till och med
af Aglae, att jag då blir alldeles glömd här nere
på jorden, ställes undan i en vrå och på sin höjd
dammas en gång hvar åttonde dag.»–Han blef
åter allvarsam, lutade fram hufvudet med det yfviga
gråa håret och frågade utan att se på Aglae: »Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
