Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^313
Hvilken stolt glädje, då husets stränge herre gaf den
oväntade tillåtelsen, att den unga frun finge koka hans
morgonkaffe och lemna honom den »heliga» kejsarkoppen.
Nu kunde fru Greta få hgga litet längre om
morgnarna, hvilket hon märkvärdigt nog tycktes göra
gerna. iVglae iakttog med ständigt växande
bekymmer, hur svag och bräcklig den gamla frun dag från
dag blef, hur hvarje trappsteg, hvarje arbete ansträngde
henne öfver höfvan. Hon hade länge tvekat att
underrätta Hans om detta, ty hon plågades af en
oförklarlig känsla vid tanken, att syster Amélie då skulle
komma till Moosdorf för att iakttaga patienten.
Hon visste inte sjelf, hvarför hennes hjärta i
lidelsefull smärta sammankrympte vid tanken på
barm-hertighetssystern, hvarför tårar strömmade ur hennes
ögon, som om hon skulle gråta sig till döds. Hon
tog ändtligen mod till sig och skref till Hans, men
fick intet svar, och då hon andra gången skref, fick
hon inte heller något svar. Hvad kunde väl orsaken
vara? Adressen var riktig, och Aglaé hade sjelf gifvit
brefven åt mjölkpojken, för att han skulle lemna dem
i staden, ty Hans ville ej, att far eller mor skulle veta
af dessa underrättelser, för att underläkaren eller
syster Amélie skulle kunna utan misstankar mottagas af
fru Burkhardt. Full af bekymmer och oro väntade
Aglaé dagligen på något svar från professorn — men
tiden gick, våren framskred allt mer, och då
sommarens första rosor slagit ut, då var den gamla frun
redan så hes och svag, att Aglae tog mod till sig och
bad fader Burkhardt, att han skulle underrätta sin
son om moderns dåliga helsotillstånd. Han tittade på
henne förvånad, blef fundersam och nickade. »Ja, ja,
det vore nog bra, om pojken kom hit en gång! —
Men . . . det är en egen sak med det der . . . Jag har
förbjudit honom att komma hit, tills han förtjenat bra
med pengar och blifvit någonting ordentligt, och
hvarken det ena eller det andra har inträffat ännu.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
