- Project Runeberg -  Komedi! /
314

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^814

»Men pappa Burkhardt — han är ju vår
ryktbaraste vetenskapsman samt berömd och hyllad af hela
verlden. Kan en man väl ha en mera framstående
ställning än han, som är en räddare för tusentals
hopplösa sjukHngar, och hvars namn nämnes i hela
tyska riket med största kärlek, vördnad och
tacksamhet?»

Den gamle mannen gräfde med fingrarna i det
gråa lockiga håret och rynkade på näsan. »Det är
ju godt och väl allt det der, kära Aglaé, men se —
jag är en underlig kurre, och har hela mitt lif inte
satt stort värde på qvacksalvarna. Jag har alltid
menat, att verlden också kunde existera utan dem. I
mitt hus har ju, Gud ske lof, ingen varit sjuk, och
jag kan inte riktigt fatta det, när folk säger, att de
af lycka och tacksamhet skulle vilja kasta sig till
läkarens fötter, när han kurerat någon kär anförvandt.
Jag förstår det helt enkelt inte. Och dessutom är och
förblir det ändå en brödlös konst. Om Hans
verkligen redan hade förtjent något och gjort besparingar,
då hade han väl någon gång skickat hem några hundra
’Thaler’ för att visa dem och dermed öppna porten
för sig. Men det har ingenting kommit, och pojken
har arbetat nu i tolf år, blott för att de någon gång
skulle skrifva i tidningen om honom för att berömma
eller nedsabla honom — alldeles som det faller sig.
Men det gör detsamma! Han skall få komma igen,
och Greta skall skrifva det till honom, inte jag. Ett
galet egensinne det der. Om pojken hade lärt
någonting ordentligt på landtbruksskolan, då skulle han nu
vara en sjelfständig man och kunna försörja hustru
och barn samt kunde vara en glädje och ett stöd för
mig i dessa besvärliga tider, för hvilka jag börjar att
bli alldeles för gammal.» Han gjorde en häftig gest
och strök sig öfver pannan, som om han ville utplåna
sådana tankar. Aglaé smög sig ömt intill honom och
tittade honom nästan skälmaktigt i ögonen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free