- Project Runeberg -  Komedi! /
319

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^319

med en häftig rörelse af hvardera armbågen en puff
i sidan åt tvillingarna, och ögonblickligt böjdes de små
gossarnas lingula, tjocka hufvud framåt för att artigt
helsa på frun i huset.

»Så der ja, kära lilla fru öfverjägmästarinna! Nu
har jag tvillingarna med mig. Det här är Dolphele,
och det der är Wolfele, den ene så god och snäll
som den andre.»

Den talandes feta isterhaka svälde ut öfver
spetskragen, och den Grauchenwieska ättens offentligt
berömda stödjepelare sträckte med ett vänligt grin,
liksom på kommando, ut sina händer för att helsa på
värdinnan.

I bakgrunden vid porten hördes ett obestämd t
buller. Aglae och den unga glada prestfrun skyndade
mörkröda i ansigtet hastigt in i det inre rummet för
att nästan snyftande af skratt gömma undan gunghäst
och pilbåge i någon vrå.

I början trodde man, att »Dolphele och Wolfele»
voro beklagansvärda, andligen outvecklade menniskor,
som på grund af bristande förstånd saknade all
manlig sjelfständighet. Men man kom snart under fund
med, att »gossarna» blott under moderns tyranniska
blick voro så omyndiga och små, och att de voro
helt glada och lifvade unga män, så snart de för ett
ögonblick kunde befria" sig från den moderliga
stränghetens kapson.

Fru Grescentias despotiska sinne hade alls inte
velat begripa och erkänna det faktum, att det af barn
blir folk. I hennes ögon förblefvo tvillingarna
fortfarande samma »dumma pojkar» som för trettio år
sedan, då de ännu leddes af moderns hand, och då hon
uppfostrade dem till marionettartadt lydiga barn, utan
att låta dem hafva någon egen vilja. Mycken lärdom
och kunskaper betraktade den praktiska frun som
onödig ballast. Hon hade ju förmögenhet, och hon var
ju der för att förtjena pengar åt barnen; det var hen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free