- Project Runeberg -  Komedi! /
324

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^324

I hörnet på bänken vid spisen sitter Bartel, det
forna tukthushjonet och döljer ansigtet i båda
händerna: på golfvet framför honom ligger ett smutsigt
plagg, som att döma efter utseendet, tyckes vara en
skjorta.

»Hvem har nyss kastat skjortan för fötterna på
Bartel? Har ni inte hört, att jag redan en gång förut
frågat om det?» — höres Aglaés röst återigen
högljudd och sträng.

Dora lyfter trotsigt sittj hufvud. — »Med foten
har jag sparkat dit den, ty sådan smuts tar jag inte
i med händerna.»

Aglae andades tungt. »Blygs, du hjärtlösa varelse
du! — Vet du inte, att den stackars Bartel bara har
ett par skjortor, och att han måste ha på sig sina
kläder så länge, för att ni lata flickor blott en gång
i månaden ta hans linne med i tvätten!» — Dora
ryckte på axlarna.

»Det är ju Bartels eget fel; han kan hellre köpa
sig ett par skjortor, än att skrapa ihop styfrarna som
en snålvarg och sedan låta oss få sådana här kläder.»

»Att Bartel spar sina pengar och inte slösar bort
dem, det är bra och hederligt, och om ni skulle
understödja honom i hans goda vilja och äfven utom
tiden någon gång ville tvätta hans saker, då skulle
det mycket väl räcka med fyra skjortor. — Blygs för
den synden att tvinga en stackars menniska, som
måste sörja för sina gamla dagar, att bli slösare, blott
för att du är för lat att röra dina fingrar!»

»Hvad bryr jag mig om Bartel! Det qväljer mig
att se hans svarta trasor, och jag är glad, när jag inte
har mera. med dem att göra, än som är nödvändigt.»

Aglae lyfte hufvudet stolt. »Och du, Anna, är du
också en sådan der högmodig, hårdhjärtad varelse?»

»Högmodig och hårdhjärtad är jag inte — blott...»
»Håll munnen! — Anna, jag frågar dig, om du är
likadan?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free