Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
i)Håhå!))
J>Jag ser, att jag kommer att få bli förfärligt
svartsjuk — på min far, ty oaktadt hans gråa hår, så
tycks det vara i full låga här under västen.»
»Din förbaskade pojke der!» Fader Burkhardt tog
kalotten från hufvudet och gaf sin son ett slag, och
sedan slöt han honom skrattande i sina armar och
sade gladt nickande, i djupaste bas: »Jag ser nog, din
bokmal, du är fortfarande samma spjufver.» —
Härmed var freden sluten, och liksom fordom ett slag
med kalotten alltid var tecknet till, att han var vid
godt lynne, så var det äfven i dag den regnbåge, som
drog en skimrande bro mellan det förflutna och
närvarande, på hvilken man skrattande skred bort öfver
allt, som låg der emellan, som om det aldrig
funnits till.
Var nu också verkligen allt godt? Den gamle
Burkhardt hade, oaktadt all sin godmodighet, ett styft
sinne, och det skulle nog förargat honom mycket, om
hans pojke fått rätt och kommit tillbaka som
triumfator, stolt öfver sina pengar och sin storhet. Nu kom
han, emedan hans fader förlåtande kallade honom,
och han var ändå den gamle Hans från fordom, som
inte vågade att stå på sin rätt gentemot sin far.
Detta var verkligen en tillfredsställelse, ty det käns svårt
att behöfva erkänna, att ägget varit klokare än hönan.
Den farliga klippan var lyckligt kringseglad, och
fader Burkhardt hade kunnat följa sitt hjärtas önskan,
utan att derför mista sin auktoritet. Detta gjorde
honom nästan uppsluppen i sin glädje.
Men för fru Greta tycktes himlen vara öppen.
Hennes blick hängde vid far och son, som om hon
inte kunde se sig mätt på en sådan lycka. Detta
var belöningen för hennes trogna väntan och
under-gifvenhet.
Nu smärtade henne ej längre den tid, som hon
bannlyst Hans från sitt hjärta, ty hvarje timme hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
