Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta kapitlet - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^337
mig svar.» Han talade sakta, knappast begripligt; den
kraftiga gestalten sjönk framåt som en af blixten
träffad ek.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Fönsterluckorna voro slutna, det var mörkt och
svalt i rummen. När och fjärran ej ett ljud, blott
tysta hviskningar, sakta steg på mjuka sulor.
Genom de bjärtformigt utskurna lufthålen på
träluckorna föllo två enstaka solstrålar, hvilka darrande
och dansande, allt efter vindens rörelse i det täta
vin-löfvet derute, sökte sig en väg på det hvitskurade
golfvet, på möbler och väggar.
Som två gyllene, glänsande ormar smögo de fram,
ringlande sig upp på den åldrige mannens gestalt,
som i dof smärta satt orörlig vid bordet, och tittade
honom nyfiket i ansigtet, som om de först måste
öfver-tyga sig om, att det verkligen var deras gamle vän
Burkhardt. Han hade underligt nog blifvit förändrad.
Den förr så raihtäriskt raka figuren var
samman-sjunken, de stränga, klara ögonen stirrade dystra och
uttryckslösa ut i rymden, och liksom plogen ristar
skarpa fåror i jorden för att visa henne, att hon blifvit
ett år äldre, så hade också sorgen plötshgt skrifvit sina
runor i arrendatorns ansigte, Unjer, som vältaligare än
ord, berättade om all den sorg sista tiden medfört åt
honom.
Alltför hastigt, alltför plötsligt hade det kommit.
Att från all sin lycka med ens kastas ut i fruktan och
Komedi! 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
