Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^339
raenniskobarn uppkastade pä en ensam ö i hafvet, dä
sammanväxa hjärta och själ Hksom af sig sjelfva, då
märker man inte, hur nära föreningen är, förrän bUxten
nedslår och utan förbarmande rycker dem från
hvar-andra.
Den ena går, men den andra, som stannar, måste
förblöda af ett oläkligt sår. Sä långsamt minuterna
skrida, hvilka marter de innebära för det förtviflade
hjärtat.
Burkhardts tänder slå mot hvarandra som i
nerv-fråssa. Då kommer någon sakta smygande och lägger
högt snyftande de darrande armarna om hans hals.
Aglae.
Han stirrar med vidöppna ögon på hennes bleka
ansigte, hans läppar darra, han vil] fråga, men hans
tunga ligger tung som bly i hans mun. Hon förstår
honom. X)Sjukdomen har redan gjort sådana framsteg,
att någon hjälp knappast är möjlig», ropar hon nästan
utom sig.
Det var ett dödande slag för hans hjärta. Han
stiger upp svigtande, han vill till henne.
Dörren öppnas återigen. Herrarna inträda.
Hans pressar samman läpparna i lidelsefull smärta,
men i hans ögon ligger en så sällsam glans, som man
aldrig sett der förr. Professor Bahrlen, en äldre herre,
med ett vänhgt, för ögonblicket bekymradt utseende,
räcker hjärtligt handen åt sin berömde unge kollegas
far: »Vi komma, min bäste herr Burkhardt, för att enligt
vårt löfte, gifva er underrättelse om resultatet af vår
undersökning. Vi måste tyvärr bekräfta den af er son
stälda diagnosen och med tungt hjärta konstatera, att
sjukdomen redan fortskridit så långt, att ett fullständigt
botande, menskligt att döma, ej står till att hoppas på.
De medel, som vi hittills hafva användt i svårare
fall, torde ej mera förslå för er stackars hustru!»
Han drog ett tungt andetag, men den gamle mannen
slog de af arbetet hårdnade händerna öörtviflad framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
