- Project Runeberg -  Komedi! /
342

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^342

en tjuf om natten, som plötsligt står der, utan att
en menniskas öga varsnat honom.

Det var blott hans mors kraftiga, starka natur,
som gjort det möjligt, att hon så länge hjältemodigt
kunnat bära och forhemliga sitt lidande.

»Mor, mor, hvarför har du inte talat om det,
när du nyligen redan märkte de säkra tecknen till
sjukdomen samt kände dig så olyckhg och klen!»
klagade Hans. Han knäböjde vid hennes säng och
tryckte ansigtet mot hennes mjuka, vissna händer.

Hon strök långsamt och leende öfver hans lockiga,
blonda hår. »För att sä länge som möjligt
bespara er ångest och sorg, min gosse», hviskade hon.
»Jag vet ju, att det inte fins någon räddning för mig,
att jag är lika säkert hemfallen åt döden som min
stackars mor och mormor. Den ligger i slägten denna
sjukdom, och emedan det är gagnlöst att försvara sig
emot den, så ville jag så länge som möjligt förskona
er från sorgen att se mig dö.» Fru Greta tystnade
ett ögonblick alldeles utmattad, sedan sträckte hon
ut handen mot sin man och drog honom ned till sig
med ett lyckligt leende: »Gråt inte far! Har det
inte varit en stor nåd, att den gode Guden låtit mig
så länge glad och frisk få stanna hos dig och vår
gosse? Jag har varit så lycklig hela mitt lif, så
innerligt lycklig, och jag har ännu fått upplefva, att
min Hans uppnått sitt mål, att I båda ären försonade.
Det har varit en ljuflig lefnadsafton, och jag dör i
himmelsk frid, fastän jag så innerligt gerna ännu ville
stanna hos er.»

Hans såg upp och afbröt med hurtig röst faderns
sakta stönande. »Du har en alldeles falsk mening om
vetenskapen, mor, och tror, att den sedan femtio år
tillbaka stannat på samma fläck. Gud vare lof, de nyaste
forskningarna hafva kastat ett klart och hoppfullt ljus
i det mörker, hvari läkarevetenskapen ännu för kort tid
sedan befann sig. Mor^ har du förtroende till din son?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free