Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^346
är något förskräckligt, och ändå märker man ingenting
deraf, för att man är kloroformerad. Fadern till en
af mina väninnor berättade, att han under tiden drömt
de allra trefligaste saker. Det skall du också göra,
tant. Jag stannar hos dig och håller din hand i min,
och Hans tar, ett, tu, tre — med en liten knif ut
allt det sjuka ur din hals. Och se’n vaknar du igen,
sofver godt, är riktigt rädd om dig en tid, och se’n
är du frisk igen. Inte sant, Hans? Och sedan ställa
vi till ett stort fröjdekalas, då pappa Burkhardt måste
rycka fram med nyckeln till vinkällaren!»
Fru Greta log, och det föreföll Hans, som om
hon med större välbehag än eljes lutade sig tillbaka
i kuddarna.
Den dystra, sorgsna sinnesstämningen förut hade
tydligen gjort henne ängshg, hon andades lättare, när
hon hörde Aglae prata på sitt gamla, glada sätt.
Dennas glada tillförsigt och det hoppfulla mod,
hvar-med hon motsåg det afgörande ögonblicket, verkade
tydligen välgörande på henne.
Den unga frun sörjde också för, att några dystra
tankar inte mer fmgo uppstå hos henne. ^)Titta tant,
så förtjusande blomsterkorgen ser ut. Den skall jag
ställa midt på bordet, så att professorerna inte blott
få någonting att äta utan också att se på! Ska’ vi
bara ha stekta höns, eller har Bartel kanske gjort en
god fångst i fiskdammen?»
Det var rätta samtalsämnet att förströ och
intressera fru Greta, och den dugliga, arbetsamma
husmodern hörde med stor tillfredsställelse, att Aglaé inte
betraktade henne som en afsatt herskarinna, som utan
makt och vilja är bunden vid sjukbädden, utan att
hon nu så väl som förr öfverlemnade hushållets
ledning åt henne och blott utförde de befallningar, som
blefvo henne gifna. Detta var så taktfullt och
finkänsligt, som blott hjärtats sanna godhet kan yttra sig,
och Hans strök sig långsamt öfver pannan, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
