Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^351
Sedan stälde han dem i fönstret- bakom gardinen.
Han tyckte, att tiden ännu inte var kommen, att han
helt kunde glädja sig åt dem. Ännu låg en dyster,,
sorglig skugga öfver hjärta och hem, och alla hans
tankar, all hans kraft och energi stodo i sonens och
läkarens tjenst och ej i dens tjenst, som hoppas och
önskar för egen del.
TJUGOTREDJE KAPITLET.
Det stora, öbegriphga hade skett.
Alla tidningar skrefvo derom, alla tungor
berättade det, alla sjuka förkunnade det jublande för verlden:
»Professor Burkhardts operation har lyckats. Medlet
är funnet att hejda och bota den förfärligaste af alla
sjukdomar.»
Det som under århundraden varit ett skrämmande
spöke, en hemsk och olöst gåta, det var nu förklaradt
och löst. En bländande ljusstråle hade fallit i mörkret,
och fastän han ännu ej fört till fullkomlighet, så visade
han dock vägen, som vetenskapen borde gå för att
lyckas. Burkhardts hand hade öppnat den dystra port,
som hitintills tillspärrat den, nu stod den på vid gafvel
och vinkade åt Äskulaps lärjungar: »Kommen, gån in
på den nya vägen, som jag visat er. Ännu fms det
mången sten och månget hinder att rödja undan, men
I veten nu, hur I skolen bära er åt, hvilka trupper
som måste föras i fält för att besegra den grymme
fienden.» — — — —
Genom Moosdorfs park förde hjulspåren af den
lilla rullstolen, i hvilken fru Burkhardt nyss återvändt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
