- Project Runeberg -  Komedi! /
355

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^355

Hans drog tungt efter andan. »Fort ett glas
portvin», hviskade han.

Hon skyndade ljudlöst derifrån, återvände med
en butelj och glas samt stälde alltsammans på ett
sidobord.

Hans skakade på hufvudet. »Åt er sjelf.»

Hon gjorde en nekande rörelse. Hennes kinder
började åter rodna. Uppmärksamt iakttog hon
herrarnas miner — gick dem till handa och tog ifrån
dem — plockade undan, hvad som var öfverflödigt och
sörjde ljudlöst och tyst för, att en behaglig, välgörande
ordning återstäldes i rummet. Hans skall aldrig i
lif-vet glömma, hur ifrigt hon knäböjde på golfvet för
att torka upp vattnet efter den smältande isen, hur
hon lyfte undan de tunga ishinkarna, lade fram och
räckte dem rent linne.

Hon gjorde intet onödigt steg, ingen störande
rörelse; hon såg på deras ögon, hvad de önskade, och
uppfylde det utan att länge fråga. Tyst, stilla,
omsorgsfullt som en vänlig ande rörde hon sig der, till
en hjälp för alla, utan besvär för någon.

»En tapper, präktig liten fru!» mumlade Bahrlen
med en verkligt hänförd blick af beundran. Hur kunde
det väl vara möjligt? — Det föreföll Hans som en
dröm. Var detta Aglae? Samma Aglae från fordom,
som upprörd höll igen öronen, när det var tal om
en snufva?

Hvar hade hon lärt sig denna samarittjenst?
Ingenstädes. Hon utöfvade den instinktmessigt. Och
henne, henne hade han med nästan hårda ord
tillbakavisat från sin klinik, uttalande sina tvifvel på
hennes förmåga! — Hans hjärta sönderslets af en
underlig känsla. En het, innerlig beundran och ett nästan
skamset skuldmedvetande. Men hur var det väl också
tänkbart? Hur kan väl också ett qvinnohjärta
förändras så helt under ett par hårda, olyckliga år? I
romaner kan man nog få läsa sådant, men i lifvet?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free