Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^357
ligen och stundligen med egna ögon, och hans hjärta
brann af varm, innerlig kärlek och beundran för ett
väsen, som genom den underbaraste och härligaste
förvandling befriat sig från fåfänglighetens glitterguld
och i ersättning fått serafvingar.
Han kan aldrig glömma en natt bland de många,
som de i gemensam ångest och oro vakat tillsammans.
Krisen var öfverstånden, den sjuka låg i
feberfri, djup, vederqvickande sömn. För första gången
hade Aglaé också somnat i den stora läderstolen i
hvardagsrummet näst intill. Hon rörde sig inte, då
Hans ljudlöst steg öfver tröskeln. Hennes hufvud var
lutadt åt sidan mot ryggstödet, händerna omslöto båda
knapparna på sidostöden.
Han stannade framför henne och betraktade henne.
Sedan lång tid tillbaka hade han aldrig en gång kunnat
få se hennes ansigte utan det alltid glada leendets
bedrägliga slöja. Nu vände hon inte hastigt undan
huf-vudet och undvek inte hans blick som eljes, när hon
märkte, att han forskande betraktade hennes ansigte.
Det smala ansigtets oval afstack i sin
marmorblekhet mot stolens svarta läder, och omkring de slutna
ögonlocken lågo mörka skuggor, som blefvo djupare
genom de långa, sänkta ögonhåren. Nattvak och
ansträngningar hade tecknat sina spår i det unga
an-sigtet, sqvallrande om hur tungt sista tidens mödor
hvilat på detta hufvud, och ändå sväfvade ett ljuft,
lyckligt uttryck omkring hennes läppar, samma uttryck,
med hvilket hon kort förut knäpt sina händer och
suckat: »Gud vare tack och lof — febern är förbi!» —
Ingen trötthet, ingen förtrytelse, intet misshumör af
en uttröttad och utvakad sköterska, endast den
fridfulla, sälla förnöjelsen hos en trogen dotter, som
tillslutit ögonen med tanken: »Mor kommer att tillfriskna.»
Sömnen tar masken från menniskans ansigte, han
visar de verkliga känslorna, och när han lägger sin
mäktiga hand på en panna^ då viker förställningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
