Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^362
från Adlerhof? Då får jag allt lof att be er komma
med in.»
»Ack nej — komma in få vi inte — mamma är
ännu rädd, att det kunde smitta», sade Dolphele
ängsligt afvärjande, och den djärfvare Wolfele satte på sig
en förälskad min och fortfor: »Hufvudsaken var ju, att
vi fmgo se er, fru Aglaé!»
»Såå? Det var ju snällt.»
»Professorn komma vi nog att lära känna
senare, när mamma bjuder honom. Han är ju en
berömd man nu, och mamma menar, att man kanske
kunde ha nytta af honom en gång.»
»Ja, en mycket berömd man.»
»Och han förtjenar väl dugtigt med pengar?
Mamma säger, att doktorerna skära idel guldmynt ur
refbenen på folk», undrade Wolfele misstroget.
»Professor Burkhardt är känd för sin stora
välgörenhet, och då blir det inte mycket öfver af de
tungt förvärfvade pengarna.»
»Det är dumt af honom!» sade Dolphele
förtryt-samt, och hans tvillingbroder bröstade sig, så att den
hvita halmhatten flög bakut. »Han är således inte
något godt parti? Mamma säger, att man inte lefver
af äran allena, och berömdt folk får vanligen hvila
på sina lagrar, emedan de pantsatt sängarna.»
»Men herr Grauchenv^ies!»
»Hur länge stannar han här ännu?»
»Jag hoppas mycket, mycket länge.»
»Ni tycker väl mycket om honom, hva?»
»Mycket.»
»Kärleken ensam mättar inte, och ni har ju
ingenting qvar, se’n er man och er far gjorde sig
osyn-hga?»
»Nej, ingenting mera, knappast tålamod en gång!»
sade den unga frun med rodnande kinder, ytterst road
och nickade, som om hon ville affärda två barn samt
vände sig för att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
