- Project Runeberg -  Komedi! /
364

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^364

»Adjö, fru Aglaéj stor tack!» Halmhattarna
gungade, rädisrötterna darrade i den varma luften, och
de blåa slöjorna fladdrade; sedan döko fru
Grescen-tias söner ned i diket igen och voro försvunna. —
Men Hans var ytterst road af att på afstånd hafva
gjort det berömda tvillingparets bekantskap.

Och han log fortfarande vid tanken på den lilla
scenen. Han hade sedan dess ofta sett dessa båda
riddare utan fruktan och tadel ströfva omkring i
närheten af Moosdorfs park och slott samt skämtat med
Aglaé för hennes båda tillbedjares skull. Hon hade
svarat full af humor och beklagat sig öfver, att valet
mellan de båda oskiljaktiga vore så svårt för henne,
då den ene var precis lika oemotståndlig som den
andre. En annan dag hade hon med något större
allvar anmärkt: »Nu då jag lärt känna penningens
värde och makt, beklagar jag ännu mera, att ett så
stort kapital skall ligga i händerna på sådana, som inte
äro egnade att värdigt förvalta det.»

Han log. »Jag tror, Aglaé, att ni i tysthet ändå
längtar tillbaka efter era millioner, om ni ock
betecknar er rika period som en förlorad tid.»

Hon såg hastigt upp, hennes öga strålade till.
»O, Hans, hvad skulle jag inte vilja ge, om jag nu
hade alla de pengar, som jag förr så oförståndigt
slösade bort.»

»Hvad skulle ni göra med dem?»

Hon vände sig rodnande bort. DDet säger jag
inte.» Men professorn tänkte i sitt hjärta: »Gud vare
lof och tack, att denna tid och dessa pengar äro
oåter-kalleligen borta, de voro de fiendtliga makter, som
skilde dig från mitt hjärta.»

Eftertänksam blåste Hans röken från sin cigarr
ut i den klara, soliga luften. En lätt vindfläkt satte
susande platanlöfvet i rörelse öfver hans hufvud, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free