- Project Runeberg -  Komedi! /
369

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^369

Hennes ansigte är djupt nedböjdt och ser mycket
varmt ut, till och med de små öronen glöda i
mörkaste purpur. Arbetar hon? Nej, hon läser. Hans
ser hvita brefark i hennes händer; ett stort kuvert, i
format nästan liknande dem som användas till
ämbets-skrifvelser, med stora, röda sigill, har från hennes knä
glidit ned på golfvet och ligger vid sidan af hennes
klädning.

Sällsamt, från hvem månde Aglae fått bref? För
så vidt han vet, har hon afbrutit hvarje förbindelse
med den yttre verlden. Skulle kanske vicomten?...

Glödande hett sjöd blodet i hans ådror, hans
hjärta bultade hårdt i bröstet. Men nej — denna
möjlighet borde väl vara den sista han kunde tänka,
en man, som bedrager, bestjäl och öfvergifver sin
hustru, han skall aldrig längta efter henne, så länge
hon lefver i fattigdom och elände. Men hvem eljes
har väl underrättelser att skicka till den ensamma
qvinnan?

Drifven af en oförklarlig ångest skyndar Hans
uppför stentrappan.

Aglaé hör det knarra, hon tittar plötshgt upp
och reser sig för att skynda emot honom.
Förvånad stirrar professorn på henne. Hvilken obegriplig
förvandling hennes ansigte undergått! Hennes kinder
glöda, hennes ögon glänsa nästan feberaktigt, och
hennes bröst andas häftigt, som om det hotade att
sprängas af sinnesrörelse.

»Hans! Hans!» kommer det nästan qväfdt öfver
hennes läppar, »hvilken drömlik, obegriplig lycka! Jag
är åter rik, Hans, mycket, mycket rik! Åh, Gud i
himlen vare lof, nu är allting godt igen!»

Han stod som förstenad, orörlig, ur stånd att
säga ett enda ord.

Hon grep i öfversvallande sällhet hans hand och
tryckte den i sin: »Hans, hör du då inte, jag är rik
igen — all nöd är till ända.»

Komedi! 24

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free