- Project Runeberg -  Komedi! /
371

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^71

förf -— kon har återigen helt och hållet blifvit den
gamla Aglaé!

— — — Hans lät tigande brefvet sjunka och
stirrade bort öfver detsamma ned på terassens golf.
En bruten heliotropqvist dog i solvärmen och en liten
grönskimrande skalbagge bemödade sig förgäfves att
klättra upp på de vissna bladen.

»Nå?» frågade Aglae full af förväntan. »Tror
ni verkligen, att jag kan betrakta dessa pengar helt
och hållet som min egendom?»

Han såg upp. Lika rödt som hennes ansigte
var, lika spöklikt blekt var hans. »Visst, Aglae, er
fars bref ger er en furstlig gåfva, med hvilken ni kan
göra fullständigt hvad ni vill?»

Ett sakta jubelrop trängde öfver hennes läppar.

»O, så härligt, sä härhgt! Och jag kan få ge
ut och använda så mycket jag vill af de der pengarna?
Jag kan också få ta af kapitalet?»

Professorn stirrade på henne nästan skrämd, han
pressade ihop läpparna i häftig förbittring. »Ja visst,
ni behöfver inte aflägga räkenskap för någon annan
än er sjelf.»

Djupt dragande efter andan utbredde hon armarna,
som om hon lidelsefullt ville omfamna den strålande,
blommande, glänsande verlden derute: »Fader i himlen,
jag tackar dig, att du hört min bön. Ja, nu vill jag
ta igen de förlorade åren. Nu vill jag göra, hvad
jag försummat!» Hennes öga strålade, hela gestalten
tycktes uppfyld af en stor, upprörande hänförelse.
Plötsligt föll hennes bhck på Hans. »Hans . . . men
hvad fattas er? Hvarför ser ni så blek och så . . .
så dyster ut?»

Han skakade häftigt på hufvudet och vände sig
hälft åt sidan: »Det är en outhärdlig värme», sade
han kort.

»Ja, det är qvaft, vi få nog åska. Men» —
hennes röst jublade åter, »jag känner hvarken köld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free