- Project Runeberg -  Komedi! /
373

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^373

fot i dag, derför vill jag lägga mig ännu en gång för
att åter godtgöra felet.S)

Han hade med ostadig blick sett förbi henne på
slingerväxterna, som klättrade uppför pelarna och sedan
öfver bröstvärnet kastade sig ned mot jorden, liksom
brusande, gröna vågor. Han hade inte sett på Aglae,
han vände inte heller nu på hufvudet utan rusade så
vild och upprörd bort, som om marken brände under
hans fötter.

Med stora, vidöppna ögon tittade hon efter honom.
En kall hand tycktes plötsligt hafva lagt sig på hennes
varma hjärta för att hämma dess slag. Hvad var
det med Hans? Var han ond öfver den föga behagliga
tonen i hennes fars brefV Åh, han kände honom ju
och kunde inte vänta något bättre af honom. Hon
sjelf hade blott läst en sak i hans rader, — att han
åter var rik igen. Att det nu var möjligt för henne
att tacka för och vedergälla allt det goda man bevisat
henne. Men nu hade en obegriplig, isande fläkt
kommit från vännens läppar och träffat hennes glädje såsom
frosten blomman. Allvarlig, eftertänksam stödde hon
hufvudet i handen. Hvarför var Hans så märkvärdigt
förändrad? Hjärtat sved vid tanken derpå. Sedan
reste hon sig energiskt. Hennes blick lyftes mot himlen,
och en glad tillförsigt strålade ur hennes ögon. Gåtan
kommer ju att lösas; Hans skall ju få veta, hur troget
och uppriktigt hon menar det.

Fönstret i professorns rum stod öppet. Han satt
framför det, hade lagt armarna på fönsterbrädet och
tryckt ansigtet deremot. En darrning skakade den
kraftiga gestalten, som om en återhållen snyftning ville
spränga hans bröst. »Aglae! Aglae!» ljöd det
klagande i hans själ. Han hade gladt sig som en man,
som till himmelriket återför en »peri», som ser hur
änglavingarna växa, och liljorna blomma i hennes
handj då en Ipmsk stormil kommer och stöiiar lams

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free