Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^377
skuld, är betald, innan Aglae hunnit taga ett steg för
att fråntaga honom denna hans rättighet.
Ännu räcka inte hans besparingar för att kunna
betala hela kapitalet, men bankiren skall lägga ut,
hvad som felas, och Hans, hvars operation gjort
honom till en verldsberömd man, skall snart med ränta
kunna återbetala summan. Hvad eljes i verlden har
han väl att önska och hoppas på? För hvem skall
han arbeta och samla? Hans lif har blifvit öde och
tomt. Han står ensam, alldeles ensam. Men äfven
om Aglaé vill slita sig lös ifrån honom,
tacksamhetens små, tvingande band skall hon ej kunna afkasta,
den tanken skall och måste hon behålla, att
Burk-hardts utöfvat en barmhertighet, som hon aldrig skall
kunna vedergälla. Detta skall vara den enda smala
regnbåge, som för evigt binder hjärta vid hjärta. —
Hans kan inte släppa henne, kan inte alldeles afstå
från henne, han älskar alltför innerhgt, för outsägligt,
han känner i denna stund en lidelse, som kunde drifva
honom till vansinne! — Framåt! Framåt!
Hästhof-varna klinga mot den hårda, soltorkade landsvägen,
fuxen ilar och jagar framåt, som om han visste, att
hans ryttare vill hinna fatt och skynda förbi lyckans
rullande hjul.
Blek, allvarlig och sluten sitter Hans till bords
bredvid Aglaé, han märker af allt, att hon för
närvarande tänker hemhghålla brefvet; med glänsande
bhc-kar ber hon honom hviskande, att han skall tiga
der-med. Hon är så glad och munter som aldrig förr,
och blott när hon ser på ungdomsvännen, flyger en
sorgsen skugga öfver hennes ansigte.
»Hans — är ni sjuk? — Ert utseende oroar
mig?» frågar hon honom sakta, »hvad fattas er?»
Han skakar dyster på hufvudet: »Hur skulle
något kunna felas mig, som jag aldrig egt?»
»Jag förstår er inteS»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
