Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjerde kapitlet - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^378
»Desto bättre.»
Aglaé lutar hufvudet djupare ned. Sällsamt. Hennes
lycka tyckes hafva nedstämt honom, han tyckes frukta,
att guldet kommer att utöfva sin gamla makt och verkan
på henne. Hur skall hon kunna lugna honom med
afseende på detta? Ord förmå inte göra det,
handlingen måste tala. Det gäller således att vänta och
vara vid godt mod — den tiden kommer nog, då hans
ögon åter komma att betrakta henne som förr.
Hof-slag ljuda från gården. Ett ilbud med bref till herr
professorn. Hans öppnar förvånad ämbetsskrifvelsen,
på hvilken med tryckta bokstäfver står
»kabinettsorder)). Den gamle Burkhardt lägger bort knif och
gaffel. »Nå?» frågar han med spändt intresse.
Rodnad och blekhet vexla på den läsandes
an-sigte. Hans öga strålar af outsäglig glädje. »Jag har
blifvit utnämd till konungens lifmedikus», säger han
djupt dragande efter andan.
»Ta’ hit brefvetl — Mina glasögon, Anna!» —
Långsamt stafvar fadern sig fram — plötsligt sätter
han sig kapprak. »Pojke», ropar han högtidligt, »de
erbjuda dig också adelskap.»
»Adelskap?» stammar Aglae med glödande
kinder. Hans ser henne i ögonen med en fast, nästan
fiendtlig bUck: »Det är förgäfves, jag kommer inte att
antaga det.»
TJUGUFEMTE KAPITLET.
En djup tystnad rådde för ett ögonblick, sedan
lade den gamle Burkhardt högtidligt ihop skrifvelsen
pph såg nied de stora, glänsande, gråa ögonpn ^enom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
