Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^382
betala hypoteket på Moosdorf. Kunde man förstå detta?
Han hade med sitt doktorskrara inom några få år
för-tjent mer, än hans far i sitt anletes svett kunnat göra
under hela sitt lif. — Ja, om han inte hade det svart
på hvitt i sina händer, så skulle han hålla det för en
vacker, underbar dröm.
Men det var verkligen sanning, och den träffade
den gamle så oförberedd, att han som ett svagt barn
dignade under bördan af så mycken lycka. Han lade
tigande hufvudet mot sonens skuldra, stora tårar runno
öfver de fårade kinderna. Och Hans slöt den
kraftfulla gestalten hårdt och ömt till sitt bröst. »Du får
inte tacka, far, det är dig ensam, som jag har att
tacka för allt, hvad jag är och förvärfvat.^)
Burkhardt nickade mekaniskt: J)Det har blott
varit en allt för hård väg, som jag utsett åt dig, och
äfven om den hjälpt till, så ligger det dock tungt på
mitt hjärta, ju mera jag tänker derpå. Sedan mors
sjukdom har jag blifvit en svag stackare, pojke, och
att du nu kommer och friköper mitt kära Moosdorf,
det kommer måttet att rinna öfver! Gud i himlen,
jag har ju menat det väl, Hans, då jag stängde
fadershuset för dig, jag har velat göra dig till en hel
karl.»
»Det vet jag, far. Just det rätta läkemedlet har
du valt, det är bäskt, men det stärker hjärta och själ.»
»Alldeles som med Aglae. Från det ögonblicket,
då hon stod hjälplös i verlden och var anvisad på
sin egen kraft, då kom hon in på rätta vägen.»
»Verkligen på den rätta?»
Burkhardt hörde inte den bittra klangen i sonens
röst, han svarade inte heller, ty Aglae kom hastigt ur
huset och gick tvekande emot herrarna. Hon var
mycket blek, och hennes ögon voro lindrigt röda, som
om hon hade gråtit. »Ar det sant, Hans, att ni har
betalt hypoteket?» frågade hon sakta med nästan
ån-gestfull blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
