Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^386
Motsägelserna i den unga fruns ord och handlingar
voro oförklarliga för honom. Hans tro på hennes
förvandling var rubbad, och han väntade i feberaktig
sinnesrörelse på den stunden, då hon skulle skiljas
från hans föräldrahem för att återvända i den
eleganta, lysande verlden, som hon så innerligt sörjde
Ta igen de försvunna åren! Hade hon inte sjelf sagt
det? O, kunde han blott glömma hennes ord —
hennes jubel öfver den återvunna rikedomen! Som en
demon grep detta minne den älskades bild och drog
den tillbaka till den giftiga atmosfer, der den, strålande
af guld och juveler, fordom af honom ansetts som för
evigt förlorad. Faderns fursthga villa motsvarar inte
hennes afsigter. Hvad har hon då för afsigt? Vill
hon för det förflutnas skull inte återvända till
hufvud-staden? Vill hon i en annan hufvudstad uppträda
desto mera glänsande och anspråksfull? Vill hon i den
förnäma verlden uppträda som vicomtessa af 8aint
Lorrain? Namnet är urgammalt och aristokratiskt,
om ock dess siste afkomling slutat sitt vanärade lif
i Kaliforniens guldgrufvor. En ny adel imponerar inte
på Aglaé, hon har gjort allt för sorgliga erfarenheter
som baronessa Lehnberg, derför kommer hon väl nu
att i feberaktig ifver, med tillhjälp af sin förmögenhet
ingå ett nytt äktenskap, köpa sig ett nytt namn, som
skall godtgöra, hvad de båda andra förbröto. Hans’
hjärta svider, han tycker sig skola förblöda af ett
osynligt sår. Han ser inte upp, då en vagn kommer
rullande, han hejdar först sina snabba steg, när
densamma håller framför honom, och de båda åkande,
klumpiga som mjölsäckar, dunka ned på marken.
Dolphele och Wolfele! Den ene lika hvitklädd
som den andre. Den ene så förtrohg som den andre.
Presentationen uppehåller icke lång tid, och stora
förberedelser göras inte heller. Broderparet sluter sig
af naturlig menniskokärlek till den ensamme
vandraren, och Wolfele går direkt lÖs på saken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
