- Project Runeberg -  Komedi! /
394

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^394

Men denna gång är det kära, ljufva minnen, som
komma hans hjärta att slå fortare. Der borta bakom
murkrökningen under det gamla platanträdet hade en
gång Aglaés lockiga barnahufvud längtansfullt skådat
emot honom. Då hade han svingat sig upp till henne
öfver bäcken, hade kastat de blåa förgät-mig-ejna i
hennes knä, och hon hade till tack tagit hans hufvud
mellan sina händer och kysst honom på läpparna —
för första gången.

»Jag har dig mycket, mycket kär, Hans! — och
när du en gång blifvit en berömd, förnäm man, då
skall jag gifta mig med diglD

Han hör ännu hennes ljufva, smekande stämma.
Han har hört den hela lifvet igenom, i sin
studerkammares tysthet och ensamhet, i stora verldens
buller och larm, i den vilda stormen, som tillintetgörande
nedkastat i stoftet hans ljufva hopp.

2)Jag har dig mycket, mycket kär!» — Som ett
eko hafva dessa ord fortsatt att ljuda — ett eko, som
ropar likt en röst från hemmet för att visa vandraren
rätta vägen! Då, ja då! Då var verlden så solljus
som i dag, då jublade hans hjärta mot den öppna
himlen liksom i dag. DJag har dig mycket, mycket
kär, Hans!» — Ingen utom honom har någonsin hört
dessa ord, endast blommorna, skalbaggarna och
fjärilarna hafva sett denna första kyss, och blott den
förtroliga gamla platanen har burit den ljufva
hemligheten i sin bark, såsom ett stolt hederstecken,
hvil-ket kärleken förlänat.

Ett stort hjärta hade Hans skurit in i stammen,
hvilket omgaf bokstäfverna A. och H. — Sedan år
tillbaka hade han inte sett detta märke. Han hade
undvikit platanen, som om han fruktade, att hans
ögon skulle utstingas af detta bräckta hjärta, som
om han der måste tillfoga sig ett ondt, såsom den
stackars ynglingen i visan, hvars älskade varit trolös
och falsk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free