- Project Runeberg -  Komedi! /
396

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^396

ter mekaniskt hufvudet, och sprittande till, djupt
rodnande, ser hon Hans i ögonen.

Med få steg står han rakt framför henne.

))Aglaet>, säger han vekt, »om tankar kunna
framtrolla en menniska, då skulle jag tro, att mina nyss
ha ropat er!» Hon hemtar sig snart — under
förevändning att svalka sitt upphettade ansigte, fläktar
hon med näsduken, men Hans ser, att hon vill dölja
tårarna, som stå i hennes ögon. »Är det sant, Hans?
Tänkte ni just på mig?»

Hans blick flyger öfver den sumpiga
bäckstranden. »Jag tänkte på er, och om ni inte tycker, att
det tråkar ut er, så skall jag också säga er, hvarför
jag gjorde det! — Åh — se der verkligen ännu en
sista försenad förgät-mig-ej!» Han böjde sig ned för
att plocka den, sedan hoppade han öfver bäcken och
stod nu tätt bredvid henne. »Hvad detta allt
påminner mig om längesedan svunna dagar! Mins ni ännu
Aglaé, hur jag som gosse en gång räckte en bukett
förgät-mig-ej upp till er?»

Hans blick och klangen i hans röst förvirra henne.
Hon plockar med sakta, darrande hand den gula
fetörten mellan stenarna. »Visst mins jag. Mitt lif har
varit så fattigt på glada stunder, att min barndom i
Moosdorf förefaller mig som ett förloradt paradis.»

»Intet paradis är förloradt! Om man blott tror,
att man fmner det, när man söker derefter, då har man
redan återfått det. Hur många år är det se’n jag
sist steg upp på denna mur? Tag förgät-mig-ejn,
Aglaé, jag vill se, om det ännu en gång kan vara
helt och hållet som fordom!»

Hon skrattar — af förlägenhet. Förgät-mig-ejn
lyser emot henne, och hennes fingrar darra sakta, när
hon tar den. Med våld söker hon beherska sin
sinnesrörelse och tvingar sig till glädtighet. »Bravo!
Den forne Hans kunde vara afundsjuk på professorn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free