- Project Runeberg -  Komedi! /
405

(1893) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Hanna Kamke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^405

Hans log för sig sjelf: »Öfverlemna det åt mig,
min älskade, vi skola i alla fall efterkomma den höga
fruns önskan.»

I sin hvita brudklädning, enkel och
anspråkslös, men ändå så tjusande älsklig, stod Aglaé der
omsluten af den hvita, glänsande atlasen, färdig att fara
till hofbalen. Intet smycke, ingen ädelsten, ingen
perla, blott en krans och små buketter af snödroppar
prydde den smärta gestalten. Enkel och anspråkslös,
med ängsligt nedlutadt hufvud, väntade hon på sin
man. Och han kom, slöt henne med en strålande
blick af förtjusning i sina armar och kysste en tår
från de mörka ögonfransarna. »Hvarför skall du vara
rädd, älskade? Är inte jag hos dig?»

Ja, han var hos henne. Med hans hand hårdt
sluten i sin for hon till festen. Stormen hven,
snöflingorna dansade i vinternatten, alldeles som fordom,
när baronessan Lehnberg-Moosdorf första gången for
till den stora hofkuren. Åter samlas vagnarna
framför portalen, åter höres surret från den nyfikna
gatu-publiken. Beckurnorna lysa framför portalen, de
elektriska lamporna förvandla natten till dag.

Skrammel af sporrar och sablar, frasande af siden,
posten skyldrar gevär. Aglaé spritter till, blodet stiger
sjudande hett åt kinderna. Krampaktigt omsluter hon
sin mans hand och stirrar på den unge frivillige, som
står på vakt utanför portalen. ))Se der, Hans! Der
stod du då», mumlar hon.

Han nickar åt henne ömt och lyfter henne sjelf
ur vagnen. »Men i dag behagar det mig ändå bättre
än då!» skämtar han, »i dag kan jag följa dig.»

Ett ljushaf strålar emot Aglae, en varm, lätt
atmosfer kysser hennes panna. Samma vestibul, till
och med samma lakejer. Allt som fordom, men ändå
så helt annorlunda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/komedi/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free