Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^407
hela hennes väsen är prägladt af anspråkslös, förnäm
älskvärdhet. Då kommer en hög qvinnogestalt fram
till henne, ser på henne med leende, blåa ögon och
räcker henne vänskapligt handen — grefvinnan Viola
Uggley. »Vi känna hvarandra ännu från fordom»,
säger hon med sin mjuka stämma, »hvad jag är glad
att här återse er så lycklig och nöjd!»
Den stora kuren är förbi, djupt dragande efter
andan står Aglae vid sin makes sida och hviskar till
honom med glänsande ögon, hur mycket man förlåtit
henne för hans skull! Konserten begynner, och grefve
Uggley går fram genom mängden. Hans blick flyger
sökande omkring, nu möter han Aglaés öga. Skall
han förbise henne lika förolämpande som förr? Nej,
han går direkt fram till henne, han helsar på henne,
ridderligt och vördnadsfullt, och ber att få hålla henne
sällskap en stund. Han sätter sig bredvid henne och
tackar henne för den barmhertiga hjälp, som hon
utöfvat mot en fattig arbetare, sonen till hans
portvakt, hvilken väl utan hennes uppoffrande vård varit
räddningslöst förlorad. Han intresserar sig på det
lifligaste för Aglaés hjältemodiga företag och ser henne
plötsligt uppriktigt i ögonen: »Så man ändå kan missta’
sig på menniskor! Fordom hafva diamanterna och
per-lorna dolt de änglavingar, som Gud förlänat er, och
jag fick derför en alldeles falsk mening om er. Säg
nu uppriktigt, hvarför har ni så länge spelat komedi
med oss alla och inte redan förr visat, hur väl just
sanningen kläder er?»
Hon blef mörkröd, men mötte trohjärtadt hans
blick: »Emedan jag först mycket senare lärde mig
sätta värde på sanningen, herr grefve.
Menniskolot-terna äro’olika fördelade. För den lycklige blommar
sanningens sällsynta ört redan vid vaggan och leder
honom troget in på den rätta vägen, som för till lycka
och ljus. Men de arma styfbarnen hafva en tyngre
väg. De måste söka och gå vilse, tills de hitta fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
