Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draten på de båda kropparnas avstånd; har alltså
dragningskraften på ett bestämt avstånd en bestämd, känd
storlek, så vet man, att den på det dubbla avståndet
är fyra gånger, på det tredubbla 9 gånger
mindre. Uteslutande enligt dessa båda lagar kan man
beräkna alla himlakropparnas rörelser under vilken
tid som helst, så snart man blott känner deras verkliga
storlek och deras ömsesidiga avstånd under ett givet
ögonblick samt slutligen även den riktning i vilken
deras rörelser i detta ögonblick gå. Ty det har visat sig
att himlakropparna från början äga en rörelse, som
icke beror på deras ömsesidiga dragning till
varandra och att denna håller dragningskraften i jämnvikt,
så att kropparna icke störta samman utan i stället löpa
omkring varandra i ordnade banor. Sedan storleken av
solsystemets planeter blivit utforskad, kunna vi
fördenskull även fullkomligt noggrant beräkna
planeternas ständiga läge. De noga iakttagna ställningarna
avvika i dag icke en hårsmån från de beräknade
platserna, vilket för oss utgör ett säkert bevis på att
dessa båda enkla lagar uteslutande reglera rörelserna
för vårt planetsystem. Dock måste vi nu här påpeka
några egendomligheter, vilka framgå av dessa lagar
och vilka äro absolut nödvändiga för att rätt förstå
kometernas väsen.
Summan av massornas allmänna dragningskraft
eller gravitationen och de ursprungliga rätlinjliga
rörelserna, vilka himlakropparna gjorde, då de började
medverka i sitt världssystems byggande, den s. k.
tangentialhastigheten, åstadkommer att varje mindre kropp
måste röra sig i s. k. konisk sektion omkring den
större, av vilken den attraheras.
En konisk sektion är en figur, som uppstår, då man
skär itu en kägla. Med en kägla förstår vi här
naturligtvis den geometriska formen, sådan som den här
nedan är avbildad.
Fem olika figurer uppstå, då man styckar en kägla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
