- Project Runeberg -  Kometer och meteorer /
14

(1914) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



ett verkligt bråk, som blir allt mindre, ju
s törne vi göra våra planeters begynnelsehastighet
i aphelium. Gå vi så vidare, komma vi till en punkt,
där b blir fullkomligt lika stor med a, alltså båda
axlarna varandra lika, det vill med andra ord säga,
ellipsen har blivit en cirkel. Denna är alltså en ellips
med excentriciteten noll. De båda brännpunkterna,
s. och 01, 02 och 03, vilka genom ökandet av
begynnelsehastigheten alltmera närma sig varandra, falla
nu samman i cirkelns centrum och alltså i fråga om
jorden, i dess medelpunkt. En så beskaffad, utslungad
kropp kretsar omkring jorden, under det att den
ständigt förbliver på samma avstånd från dess yta. Vi
kunna lätt beräkna att detta äger rum, om vi sålunda
kasta vår sten horisontellt, så att den tillryggalägger
7893 m. i sekunden. Vore det nu möjligt att
använda en sådan kraft, så kunde vi giva jorden så
många nya månar vi behagade, vilka ständigt skulle
kretsa omkring densamma.

Genom vårt experiment ha vi sett att diametrarna
till de efter varandra uppkomna banorna eller deras
storaxlar beständigt ökades. Stenen, vilken vi
endast släppte, stannade vid jordens medelpunkt, dess
storaxel var jordens radie, vår ovan beskrivna
cirkelbana har en en gång till så stor axel.
Öka vi ytterligare begynnelsehastigheten, så avlägsnar
sig kroppen från jordytan och alltså även från
medelpunkten; den del av kurvan, i vilken vi läto rörelsen
börja, har nu blivit perigeum; storaxeln sträcker
ytterligare ut sig på den motsatta sidan över
jordkroppen; där ligger nu apogeum. Den givna
begynnelsehastigiheten är den största på hela banan.
Excentriciteten tilltager vidare från och med noll,
ellipserna växa nära på i oändlighet. Nu kommer vid
en särskilt given, mycket stor begynnelsehastighet
åter till en punkt, där excentriciteten blir lika med I,
men den på så sätt uppkomna banan är icke någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:06:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kometmet/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free