- Project Runeberg -  Kometer och meteorer /
46

(1914) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alla dessa fakta bevisa, att kometerna i sin
solnärhet visserligen erfara utomordentliga inflytelser,
vilka kunna sönderstycka dem och sprida dem ut i
rymden, men att man likväl icke kan påvisa att det i
rymden finnes ett ämne som verkar i längden hämmande
på dessa kroppars rörelser.

Likväl måste denna rymdatmosfär existera. De
anförda negativa resultaten kunna blott bevisa, att den
är ofantligt tunn. Storleken på det motstånd, som en
kropps rörelse möter i ett medium, beror på
förhållandet mellan kroppens vikt och en lika stor del av
mediet. En sten faller fortare i luften än i vattnet,
emedan vattnet är tyngre än luften; i densamma åter
faller en liten flädermärgskula långsammare än en lika
stor blykula, emedan den senare är tyngre. Men i den
lufttomma rymden falla de båda lika fort, emedan de
jämfört med detta, d. v. s. med intet, båda äro
omätligt tunga och alltså praktiskt taget måste vara lika
tunga. Visserligen äro de luftförtunningar, som vi
kunna åstadkomma, utan tvivel alltjämt alldeles
ofantligt täta i jämförelse med den, himlens luft, som
enligt vår övertygelse planetrymdens atmosfär är. Men
kometernas kärnor äro sannolikt små, fasta kroppar,
kiselstenar, järnmassor. De äro gentemot denna
himlaluft nästan ofattbart tunga och fördenskull kan
denna rymd icke bjuda dem något motstånd att tala om.

Trots detta måste likväl, vid den oerhörda
hastighet med vilken dessa små kroppar, i synnerhet i
trakten av perihelium, susa genom himlaluften, mellan
dessa båda äga rum en gnidning, som kan försätta
kometens stenkärna åtminstone på ytan i glödning.
På dessa förutsättningar baseras en först i nyare tid
framställd åsikt av Rydberg om kometernas väsen,
vilken teori har mycken fog för sig, och vilken ställer
dessa världskroppar som förefalla så sällsamma i en
mycket intressant släktskap med planeterna och alltså
även med vår jord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:06:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kometmet/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free