Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enligt denna åsikt äro kometerna inga planetoriska
kroppar, vilka blott i mycket excentriska banor löpa
omkring solen. Den fasta kärnan blir vid sitt
närmande till solen uppvärmd på sin mot solen vända
sida icke endast genom dennas utstrålning titan
även genom att frottera sig mot himlaluften.
Härigenom måste den till att börja med åte avgiva de
gaser, som varje fast kropp absorberar och bildar av
dem det runda huvudet. Några av dessa gaser äro
av samma ringa täthet, som den omgivande
himlaluften, men då de bliva särskilt starkt upphettade
framför kärnan komma de här i en drift, liknande den som
den varma luften i vår atmosfär har. Denna drift
skulle då vara den av Bredichin påvisade solens
repulsiva kraft, vilken frambringar kometsvansarna.
Genom de utstötta gasernas olika tyngd uppstå, —
fortfarande i enlighet med de Bredichinska
undersökningarna — de olika svanstyperna. Elektriska
krafter sådana som vi ovan förutsatte, — stöta till och
åstadkomma huvudsakligen skenet hos svansen. Hos
kometer, vilka komma mycket nära solen, äger en så
plötslig och stark upphettning av kärnans yta rum, på
grund av den oerhörda hastighet med vilken de rusa
genom perihelium, att stora bitar falla av kärnan, ja
hela kärnan t. o. m. springer i stycken. På så sätt
uppstå i perihelium ur en enda komet flera sådana,
vilka genom den söndersprängande kraften slungas
in i olika i periherium varandra korsande banor. Vända
kometer ofta tillbaka till sitt perihelium, som fallet är
med de periodiska, så fortskrider kärnans förstörelse
allt mer och mer, så att den till sist blir ett
konglomerat av enstaka bitar, ett slags moln av stenar.
Barnard, vilken har till sitt förfogande på
Yerkesobservatoriet vid Chicago världens skarpaste
instrument, säger, att han såg kärnan å alla periodiska
kometer, så vitt han var i stånd att iaktta dem, som ett
ytterst fint vimmel av små lysande punkter, på vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
