Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man såg då ljusa linjer lysa, vilka bevisa att ljuset
huvudsakligast utgår från glödande gaser. Själva
linjerna kunde man på grund av den starka farten icke
identifiera med jordiska ämnen, dock var den gula
natriumlinjen omisskännelig.
Detta ämne, som ingår i koksaltet och som vi även
återfunno hos kometerna, är tydligen utbrett i hela
världsalltet, överallt där, varest det över huvud taget
finnes materia. Jämte dessa ljusa linjer, visar sig även i
stjärnfallsljuset ett s. k. kontinuerligt spektrum, som
tillkännager en fast eller flytande glödande kropp.
Ofta draga stjärnfallen en svans efter sig, som endast
så småningom förbleknar. Man har kunnat iakttaga
några av dessa till och med en halv timme. De
stanna för det mesta icke på samma ställe av himlen, utan
blåsas liksom bort av en vind. Dessa lysande spår
bildas tydligen till största delen av den upphettade luften.
Sålunda iakttog den flera gånger här nämnde
Heidelberger-astronomen Max Wolf, på en meteor, d. v. s.
strängt taget ett särskilt lysande stjärnskott, som föll
den 28 juni 1903, ett lysande stoftmoln, som följde
stjärnfallet och tydligt och långsamt sänkte sig.
Meteorens höjd kunde bestämmas till 103 kilometer.
Då dessa kroppar tydligen äro mörka i sig själva,
kan man på grund av deras litenhet icke se dem,
innan de kommit in i atmosfären. Dock har man
antecknat några fall, då man sett små mörka
kroppar hastigt draga förbi månen och även solen.
Dessa »kosmiska stjärnfall» kunna hava varit
tämligen långt avlägsna från jorden, och voro i själva
verket rätt stora kroppar, vilka icke längre kunde
räknas till stjärnfallen.
Dessa himmelska kroppar, som komma vår jord
så nära, och vilka till och med slutligen uppgå i
jordisk materia, bära vid sin ankomst huvudkännemärket
för sin kosmiska härkomst, vilket även för vår
kännedom om kometernas ställning gav det första utslaget:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
