Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro delar av kometer, som helt eller delvis hava
upplösts. Den vid Perseiderna i samma bana synliga
kometen är kanske intet annat än en något tätare
samling stjärnskott, som icke precis korsar jordbanan
och därför icke sammanträffar med oss.
I stjärnfallen komma alltså delar av vad som en
gång varit kometer oss förhållandevis mycket nära.
Derming har ur korresponderande iakttagelser om
Perseiderna av den 10 och 11 augusti 1898
konstaterat deras framträdande på en medelhöjd av omkr.
130 km. och deras försvinnande på 90 km. och
funnit banornas mittellängder vara omkring 60 km.
Radiationspunkten befann sig i en rektascension av 48,1
grad och en deklination av + 48,5 grader. (För de
läsare, som icke känna till rektascension och
deklination, bör jag nämna att de på himlavalvet ha samma
betydelse, som geografisk längd och bredd på
jorden.) En noggrannare undersökning av Perseiderna
under de senare åren har visat, att denna ring måste
äga en avsevärd bredd, emedan, enligt den ovan
nämnde särskilt intresserade stjärnfalls-astronomen,
företeelser som iakttogos ända från den 18 till och med
den 22 augusti läto identifiera sig med denna svärm.
Men radiationspunkten själv förflyttar sig under
denna tid, något som man först på sistone lagt märke
till, varför dessa mer enstaka meteorers samhörighet
med svärmen hitintills undgått vår kännedom.
Även Leonidernas novembersvärm har sin
tillhörande komet, nämligen den från år 1866 I, ehuru den blott
är en svag, ostadig nebulosa, hos vilken inga
detaljer kunde skönjas. Man fann denna komets
omloppstid 33,2 år och här visade sig nu en mycket
betydelsefull överensstämmelse, som givit uppslag till
den här anförda stjärnfallsteorin, som vi ha den
geniale Schiaparelli att tacka för. Novembersvärmen
var nämligen 1799 och 1833 synlig i en alldeles
ojämförligt mycket större fullhet än under de mellanlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
